Jag såg mitt barn hållas i någon annans händer, framför mitt ansikte, i ca 2 minuter, innan de var tvungna att ta tillbaka honom.
Jag såg att han var min, men jag förstod det inte.
Det är svårt att förstå och ta in när man inte sett, känt eller varit närvarande i det som händer. Jag infann mig ju bara på plats, men var liksom inte inräknad i själva födseln…
Att sedan inte fått vara nära direkt när han väl var ute…Inte känna hans kropp. Hans små händer, eller andetag. Inte ens få veta direkt när han var ute… Det blev bara som vilken tingest som helst som någon håller upp framför en…
Jag .var totalt bedövad.
Inte längre bara fysiskt, utan även psykiskt.
Kände oro, men inte något annat.
Jag hade precis fött barn och kände inget annat än tomhet när jag rullades in på uppvaket….
Så konstigt. Och sorgligt..
Fast ändå lyckligt, förväntasfullt och hoppfullt. Men sorgligt. Och oroligt, med en påträngande vetskap om hur lätt livet kan förändras och avslutas…
Mitt blodtryck var skyhögt. Min puls likaså. Den blonda, storvuxna sköterskan såg ut som en porslinsdocka i ansiktet och frågade gång på gång om jag ville ha smärtlindring. Hon deklarerade klart och tydligt att det inte var bra om jag hade ont ovanpå mitt fysiska tillstånd. Jag sa nej till all medicin… Men jag frös så jag hoppade så jag fick ett värmetäcke med slang som blåste varmluft så det dånade där jag låg ensam på uppvaket. Jag kände fortfarande ytterst lite av min kropp från bysten och ner och en spruta Fragmin i låret kom jag inte undan… Jag orkade inte ställa till en scen om det, och visste inte att jag hade ett val… I övrigt så frågade jag sköterskan med dockansiktet, kanske var femte minut, om mitt barn fortfarande levde. …
Stackars flicka som hon fick springa och ringa till intensiven stup i ett!
Jag kände mig ensam.
Nästan övergiven.
Det är ingen vanligt förekommande känsla hos mig trots att jag spenderar väldigt mycket tid inåt och med mig själv. Jag är som två totalt olika personligheter i en och samma kropp. Den ena är extremt blyg, introvert, självreflekterande och analytisk. Den personen älskar sitt eget space, sin egen tid att tänka, känna och vara i nuet. Hon vill helst vara ifred utan andra människor omkring sig, utom möjligen några få, riktigt nära, utvalda, och älskar att slippa anpassa sig, förklara sig och kompromissa..
Den andra personen är en socialt begåvad entertainer med förmågan att smälta in på vilken typ av tillställning som helst. En stark individ som inte räds något och gärna jobbar för att få människor hon möter att tänka ett steg längre än de kanske inte skulle gjort om de inte blivit intvingade till det från en inte så belyst synvinkel. En tydlig ledargestalt som går dit hon vill oavsett om andra hänger på eller inte. Som inte har något problem med att synas och höras, ta tag i saker och fytta på ett berg om det skulle behövas, och som älskar människor och livshistorier! Någon som gillar att röra om i grytan, men som ändå besitter empati och samvaroskills. Som har mängder av event på gång, och fullkomligt älskar att ha massor med, bekanta och vänner omkring sig…
Men Ingen av mina personligheter är vek. Ingen av dem är självömkande. Och ingen av dem känner sig någonsin övergiven.
Utom i detta läget. Skör. På uppvaket. På förlossningen. Efter ett urakut genomgånget kejsarsnitt utan någon vid min sida. Varken före, under eller efter.
Bara tomhet.
Och saknad efter min ”familj”. Min mamma. Min mormor. Och nu även min son…
Jag tog mobilen. Skrev ett sms och addresserade det till mina fyra absolut närmaste vänner som inte ens hade en susning om att jag åkt in till förlossningen samma kväll:
Jag är en mamma! Skrev jag.
Sen samma sak på Facebook.
Jag funderade en liten stund… Borde jag höra av mig till Peter och berätta att hans son fötts? Pappan hade ju varit med i graviditeten på ett hörn fram till den 8.e månaden. Men samma dag som mitt sista ultraljud skulle göras så kontaktade en tjej mig på instagram och frågade varför jag ”plötsligt” poppade upp från ingenstans. Jag fattade först inte vad hon menade, men insåg att jag kvällen innan, när jag suttit och cruisat i sökfuntionen på instagram efter nagelinspo, då hade likeat hennes rosa naglar…..
Senaste kommentarer