Kaninen & Mamman

Jag vickade febrilt på tårna utan att någonting rörde sig under täcket. Vaggade av och an från sida till sida utan att någonting hände. Jag var fortfarande förlamad. Jag avskydde det. Jag avskydde det lika mycket som att jag avskydde att jag inte hade någon aning om huruvida mitt barn fortfarande levde eller inte. Jag…

Jag såg mitt barn hållas i någon annans händer, framför mitt ansikte, i ca 2 minuter, innan de var tvungna att ta tillbaka honom. Jag såg att han var min, men jag förstod det inte. Det är svårt att förstå och ta in när man inte sett, känt eller varit närvarande i det som händer.…

När jag ligger där inne på operationsbordet och varannan minut frågar om mitt barn fortfarande lever, så är det en sköterska som förmodligen sätter sig in i min situation. Empatiskt frågar hon om jag vill att hon ska hämta min mobil och gå in till rummet där de jobbar med Kaninen och ta foton så…

Det blir glesare med vita rockar i rummet där jag ligger. Det är en helt annan energi nu. Lugnare och tystare. Jag vill bara ha min kropp tillbaka. Jag vill upp och gå och stå. Jag vill vicka på tårna! …Och jag är otålig! ”Vad gör ni egentligen där bakom skynket?” Frågar jag högt och…

Av alla historier och olika variationer av berättelser och erfarenheter jag samlat på mig inför nedkomsten så är det en detalj som uteslutits… Jag är inget fan av varken värktabletter eller smärtlindring.. Gör någonting ont så åtgärdar jag hellre källan till orsaken, än dövar dess symptom. Alternativt så uthärdar jag. Jag har därför aldrig valt…

Jag försöker slappna av där jag ligger. Ler och nickar, och hälsar på alla i salen som jag rullar in i. Men det är suddigt och jag kan inte ta in varken namn eller ansikten. Jag har slutat att känna oron som jag kände när de kom instörtande i undersökningsrummet där jag låg.. Oro är…

Plötsligt flyger dörren upp och rummet fylls av människor. Jag uppfattar det som att säkert 5-7 personer är involverade när de börjar rycka i mig, ställa miljoner frågor över mitt huvud till varandra, och sedan direkt till mig, Omvartannat. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Det går väldigt fort, men jag är som i…

Jag är den där 0,07 procenten… Ni vet, det finns alltid en risk för olika saker i olika sammanhang. ’ En liten andel som… Några få som… 1 på 1000 osv. Jag är den. Och nej, det är inte något mantrande eller självuppfyllande profetia, inte heller något ömkande eller att jag höjer mig som utvald…